Min älskade Meiu
Jag har inte skrivit så mycket om Meiu på senaste tiden. Bara lite kort om ridpassen och så. Men inte hur läget med henne egentligen är. Nu tänkte jag öppna upp mig mer om hur jag känner för vår framtid tillsammans och hur hon mår.
Jag har ju skrivit att hon har varit trött under en del ridpass. Men hon är väldigt trött mest hela tiden.
Ett ridpass hade jag planerat att rida dressyr men jag hade inte hjärtat att göra det. Meiu lunkade på sakta sakta och stannade ofta och bara stod stilla. Hon är uttråkad i dressyren och vill inte arbeta. Hon protesterar inte men har ingen arbetsvilja och jag skulle aldrig tvinga mina hästar att göra nått. Det ridpasset blev till att vi skrittade en stund och hon fick massa morötter.
Så är det nu nästan varje ridpass på henne, hon orkar inte.
Däremot om jag rider ut kan hon vara jättepigg. Men just nu har jag bara möjlighet att skritta ut. Eftersom att hon inte har snösulor får hon styltor och det blir halt för henne. Vi var nära att gå omkull en gång så jag vågar inte trava eller galoppera. Ibland går det men inte alltid.
Jag förstår ju ändå att hon börjar bli tröttare då hon snart blir 19 år. Men hon har ju energi när jag rider ut så dressyren är hon antagligen uttråkad av. Om meiu inte hade några problem med benen och vi kunde rida ordentligt och kunde hoppa utan problem tror jag Meiu skulle vara en helt annan häst. Meiu älskar att hoppa och har alltid gjort det.
Sen är det en annan sak..
Dom flesta ser ju väldig mycket fram emot sommaren, visst gör jag det också. Men jag blir ändå livrädd av tanken att sommaren närmar sig med stormsteg.
Om jag och Meiu bara fick hålla på med det vi älskar under sommaren. Galoppera på stora ängar.
Meiu har haft inflammerade ben två somrar i rad nu. Redan nu om det är några grader på plus får hon vätska i benen. Jag är ju nästan säker på att det blir problem i sommar igen.
Jag vet inte hur allvarligt det är, jag vet inte hur ont har. Det enda jag vet är att hon har inflammerade ben och att hon måste vila i 6 veckor. Det är ju ändå värst, att inte veta om hon har ont. Självklart har hon lite ont men hur mycket? Om hon bara kunde berätta för mig precis hur det känns.
Meiu ska snart få gå i pension. Bara få ta det lugnt. Även fast hon då inte ska ridas ska hon ändå få lika mycket tid och kärlek som hon alltid ha fått. Självklart kommer jag fortsätta att rykta henne och göra henne riktigt fin, inte för en tävling utan för en skogspromenad till exempel.
Jag är evigt tacksam för allt Meiu har lärt mig och för alla roliga och härliga stunder vi har haft.
Vår allra sista tävling tillsammans. En regional 80cm med lång bana och många hinder och allting felfritt. Allting hon gjort för mig är helt otroligt. Det kommer jag bära med mig i mitt hjärta, för alltid!
