ÄNTLIGEN klickar det i mitt huvud!
Syrran kom med ett förslag i förmiddags, hon ville ut och gå med hästarna. Först var jag lite tveksam, men jag tänkte att det är värt ett försök. Och Luna förvånade mig stort. Hon var jättejätte snäll. Gick snällt bredvid mig och drog inget i grimskaftet. Men hon var lite nyfiken på omgivningen och kollade runt sig men det förstår jag, hon har bara varit en gång sådär långt innan. 
Och nu förstår jag att hon helt enkelt var otrygg att vara ensam. Hon är helt galen då hon är ensam i hagen också. Vi ska börja promenera mycket nu med båda hästarna. Luna ska känna sig trygg. Och så småningom ska jag sitta upp på henne igen, Meiu får komma med som sällskap tills hon är trygg där också.
För mig känndes detta som en stor vinst för mig, jag är så glad att jag nu vet varför hon betett sig som hon gör. Om jag bara tänkt på det innan, jag är inte alltid så smart ;)
